Sotas Klokskaper

Hösten 2022 opererades jag för bröstcancer, och på grund av min ringa ålder (allt är relativt – men i sammanhanget var jag tydligen ung vid 46 års ålder) fick jag också den aggressiva behandlingen med både cellgifter och strålning (trots att jag redan efter operationen sågs som cancerfri).

Ni anar inte vad förbannad jag var när jag fick reda på det. Den ilskan och den yoga jag praktiserar tog mig genom största delen av cellgiftsbehandlingarna, kan jag säga.

Men – jag tappade givetvis håret. Det hände ungefär en vecka, tio dagar in i första behandlingscykeln, och en kompis kom över och hjälpte mig att raka av allt hår.

Jag visste redan innan att jag inte skulle trivas som skallig. Nu blev jag i och för sig inte helt skallig utan hade lite sparsamt ludd kvar på huvudet hela tiden rätt igenom. Inte heller tappade jag varken ögonbryn eller ögonfransar.

Traumatiskt var det, oavsett. Nu såg det i och för sig bättre ut än jag någonsin hade kunnat föreställa mig, men det är ingenting jag kommer att göra om självmant.

Men eftersom det bara handlade om några månader vägrade jag att lägga pengar på någon dyr peruk. Jag köpte en superbillig för en hundralapp, som jag använde två gånger. Sedan dess har jag slängt den.

Och redan innan jag tappade håret bestämde jag mig för att håret skulle vara en prioritet när allt var klart. Jag köpte hem nya kepsar, en gigantisk solhatt till första sommaren efter strålningen (jag blev klar i början av maj 2023), nya hårsnoddar – allt möjligt, för att peppa mig själv inför mitt nya hår.

Eftersom jag nu hade mitt lilla hårfluff på huvudet, ägnade jag mig under hela behandlingstiden åt att massera hårbotten och applicera en enklare hårolja jag hade blandat tidigare.

Och låt mig bara säga såhär; efter den här upplevelsen tror jag att det kommer att ta lång, lång tid innan jag tar mitt hår som självklart på samma sätt som tidigare.

Det här är alltså den bakgrund jag kommer ifrån, och skälet till varför jag ägnar mig åt naturlig, hemgjord hårvård – och varför jag till slut bestämde mig för att sätta igång med den här sajten.

Projektet att få håret att växa så snabbt som möjligt är tidskrävande, pilligt och dyrt.

För mig är det dock värt varenda öre och varenda sekund jag lägger på det. Det kommer att ta lång tid innan jag känner mig helt bekväm med att ha håret utsläppt, eftersom jag helt enkelt inte känner mig snygg i den längd det är just nu (och även om det blir längre hela tiden, är det inte tillräckligt långt – än).

Utöver att använda köpt schampo och balsam, är den enda kemiska grej jag tillåter mig i fråga om håret, att färga det. Dels för att jag inte trivs i min naturliga hårfärg, dels för att det blir lättare att se hur mycket det växer.

Skrytsiffra:

Jag färgade håret i slutet av juli, och på ungefär sex veckor har håret växt ungefär 1,8 centimeter. Svårt att avgöra exakt, men mätt på ett ungefär med måttband.

Att behandlas för bröstcancer suger. Den absolut enda fördelen med att tappa håret är att det ger mig möjligheten att odla det från scratch, och ta hand om det ordentligt, så att det håller sig i bra skick och ser friskt och snyggt ut.